Under havsytan

"Under havet, älskling, är det bättre
Där nere där det är blötare" sjöng Sebastian i Den lilla sjöjungfrun. I mitten av december, när regnet nostalgiskt smattrar mot fönstret och några blyga snöflingor vitnar landskapet, framstår sommarhavet för mig som ett minne som gulnat av tiden.

"Det skulle ta havet på detta cement, det skulle ta solen med sitt guld och sitt silver" men i slutändan, havet som solen, vi kan ta dem inom oss och hitta dem också i det som omger oss. Kärleken till havet och dess undervattensskatter var grunden för denna uppsättning. Det blå från de oändliga havsdjupen kombinerat med den vita öppenheten i de allvarliga kistorna, förvaltare av tidlösa underverk, var de kromatiska valen.